Om Ingela

Jag växte upp i ett hem där hästen alltid  hade varit ett naturligt inslag i familjen då min far och hans förfäder hade varit lantbrukare i generationer tillbaka.

Ardennervalacken Prinsen på stallbacken i Hägelåkra by, Målilla. Bild hämtad från "Målilla, bygd i förändring".Prinsen på stallbacken i Hägelåkra, Målilla under första hälften av förra århundradet.

Min pappa brukade berätta om hur det var när han växte upp. Det fanns inget bättre än dessa historier, framför allt de som hade inslag av hästar. Den historia som berörde mig mest var när pappa, endast 13 år gammal, körde timmer i skogen med sin ardennervalack Prinsen och fastnade mellan ett träd och lasset. Tömmen fanns inte inom räckhåll utan istället fick han kommunicera med honom via rösten.

Tack vare deras relation till varandra, de var kamrater, lyssnade Prinsen på honom och försökte backa hela lasset för att frigöra pappa. Hästen försökte ett par gånger men pappa satt fortfarande fast. I ren panik vrålade han ”BACKA” och Prinsen gjorde ett sista försök där han tog i så att ryggen krökte sej och fick till sist loss honom.

Jag förstod då att min pappa hade nyckeln till något som jag också ville uppleva; ett samspel mellan människa och häst, byggt på förtroende och ömsesidig respekt.

Han berättade också om hur han kunde stå hemma på gårdsplan och ropa till Prinsen som stod och betade långt ute på ängen. ”Backa Prins!”, och det gjorde Prinsen. Även på detta långa avstånd hade de kontakt och partnerskap.-Rapport and respect.

Men det var inte bara hästarna som gjorde något för pappa och farfar. Nej, när det kom till omsorg var hästarna alltid i första rummet. Efter en dag i skogen fick alltid hästarna mat och skötsel först innan männen såg till sina egna behov. Put the relationship first.

Första gången jag satt på en häst var jag ca 3 år. Det var en av pappas sista ardenner, för sedan blev det tyvärr inte längre lönsamt med hästar i jordbruket.

Det rådde ingen brist på hästar runt omkring mig och mina systrar då vi växte upp med en av Sveriges mest framgångsrika uppfödare av svenskt halvblod – Nils Erik Hansson som granne; hundratals hästar passerade under en avelssäsong då Flyinge hade hingststation hos Nils-Erik samt att det också fanns en ardennerhingst för avel.

Under min uppväxt föddes passionen för hästar. Pappa var dock orolig för
vårt stora intresse för hästar och påtalade hur viktigt det var med en ordentlig
utbildning och så blev det.

Under en tioårsperiod hade jag ingen häst. Då ägnade jag tiden åt studier samt
utbildning av hundar då jag undervisade som SKB-instruktör.

Sommaren 1994, då jag väntade mitt första barn, föddes Lynette. Ett fantastiskt
vackert halvblodsföl. Det var kärlek vid första ögonkastet både från min och
hennes sida. Många var intresserade av att köpa henne, men jag hade första tjing
och Nils-Erik höll sitt löfte. Sex månader senare var jag hästägare och på den vägen är det.
Aldrig mer utan häst!

Som vuxen ryttare blev jag mer och mer frustrerad av den form och ridstil som vuxit fram – Håll om, sitt emot, ha starka ben.
-Det måste finnas ett annat sätt…

För tio år sedan ringde jag upp Christina Drangel, Åkersberga. Jag hade läst om Bent Branderup och jag förstod att jag var något speciellt på spåren. Frågan jag ställde var om hon undervisade någonstans i närheten och hon hänvisade mig till Nina Fornander i Dövestad, Oskarshamn. I mitten av maj 2002 var det så småningom dags för den första lektionen hos Nina i akademisk ridning.

Denna kloka och fantastiska människa visade mig äntligen att det fanns ett annat sätt att förhålla sig till hästar och inte minst ta befälet över sin egen kropp och gå på upptäcktsfärd i den. Sittben?! Jaså, har jag sådana… Andas genom ryggraden, känn hur din rygg förlängs. Hoppsan, det gjorde visst hästens rygg också ! Hmm… Food for thought.

Efter ganska många år med kurser ridna för Christina Drangel och Hanna Engström, Gotland kände jag att det ändå fattades något och min då- och nuvarande häst var väldigt nervöst lagd och svår att hantera i många situationer. Trots att hon var välutbildad var hon alldeles för spänd.

2008. Halleluja! Då myntade jag det hädiska uttrycket:
-”Jesus lever, han är cowboy och bor i USA”.

Ewa Angantyr introducerade mej i Parelli Natural Horsemanship och det är jag henne evigt tacksam för. En helt ny värld öppnade sig; Här fanns svaret och på den vägen är det. Grunden till all kommunikation med häst finns i PNH.

I augusti 2010 begav jag mig ut på ”pilgrimsfärd”. Jag körde ensam genom Europa till Birmingham, Storbritannien, en resa på ungefär 200 mil med min ”galna märr” för att kunna vara med på 4 veckors Fast Track-kurs vid Parelli Center i Stoneleigh Park.

Oj, vilka veckor; svett, tårar, skratt och vänner för livet. Hästpsykologi på högsta nivå!

Efter ett framgångsrikt resultat blev jag erbjuden att gå instruktörsutbildning och så blev det.

Mina utbildningar
Undersköterska
SBK instruktör
Leg.optiker med kontaktlinsbehörighet
Certifierad NLP Practitioner, Utbildad NLP coach
Friskvårdsmassör med idrottsprofil
Reiki healer
Fast-track kurs, UK
Parelli 1* Instruktörskurs , Florida
Parelli 2**  Instruktörsfortbildningskurs UK